Ett skitigt liv ...
Sitter just nu på jobbet och försöker hitta det som är dagens absoluta höjdpunkt. Det skall väl vara då jag står som en idiot i ena änden av hagen och försöker blåsa ut lite luft mellan läpparna för att åstakomma någon form av visslingsljud. Varför ? Jo för att slippa vada genom lera och halvsmält is för att hämta min häst som står och tittar på mig med en nyfiken blick. Han vet att jag måste traska ut och skita ner mig för att få det jag vill. När jag vadat genom skiten och har ca 1 meter kvar. Då minnsan så vaknar han till liv med ett lite kliv mot mig som om han precis upptäckt mitt väsen. Hrmmm.... Förbaskade häst, varför kan du inte som dom andra gnägga lite käckt och galoppera mot mig i full fart ? Va.. ?
Önsketänkande ! Sen kommer skit no 2. När jag går före min häst så sprätter leran upp mot mina ben när han för ner hoven som en halvplog i skiten. Jag får extremt snygga lerprickar längs hela byxbenet upp mot röven. Kanske kan bli en ny modefluga. Prickiga byxben mot en djupgrå-brun nyans som görs sig bra i en moderiktig grå ridbyxa. Hmm.
Sen som pricken över i så skall jag få en kärvänlig puss från en mule som letat efter små höstrån i leran. Kruxet är att leran sitter kvar på mulen tills han pussat av den på mig. Nu är jag lerprickig, skitig på kinden och svart under naglarna då jag kliat Cantadou på halsen.
Detta är en bit ur mitt skitiga liv.
Men underbart är det !
